Jade

Oj, vad månaderna går fort, det är redan april. Första april dessutom, dagen då man får lura alla med flit - men det verkar bara elakt, så jag låter bli. Jag har kommit på hur kär jag är i livet, alltså min vardag. Visst den kan verka rätt alldaglig och stressig, men det är nog charmen tror jag. Att till mitt alldagliga hör saker som jag verkligen älskar, och när jag är stressad så är det för att jag har saker och göra. Å andra sidan är det inte alltid så roligt, men jag menar vissa veckor har man mindre i skolan och andra har man mer - men det är bara bita i det sura äpplet och få skiten gjord, så kan man göra vad man vill sen.

Det var underbart skönt att ta sovmorgon idag, trots tusen saker att göra och press så var det precis det jag behövde. Inte sovit ut på ett tag och igårkväll stod jag i valet och kvalet för vad som skulle göras, men valde dock en hemmakväll före allt annat. Det är mycket just nu, högsta prioritet i helgen har varit skolan. Högskoleprovet också för den delen, som (tack gode gud) är över nu. För det andra så har den mesta tiden gått åt studierna. Det verkar vara min grej just nu, plugget. För nu gäller det att ge allt, jag måste påminna mig imorgon om vad jag sa om att ge allt. Ibland känns det värdelöst och tråkigt, men det ger förhoppningsvis resultat sen.

Träningen har hamnat lite i skym undan i helgen, i alla fall lördag & söndag. Jag borde egentligen ha lite ångest, men det har jag inte. För jag har verkligen inte haft tid.. Men det har å andra sidan gjort att jag är tusen gånger mer taggad inför morgondagens boxning. Det är härligt och verkligen en kick, som får en att se fram emot måndagarna! ... och när man ser fram emot måndagar är inte söndagarna längre lika tråkiga!

Jag är kär i livet, eller det är i alla fall så det känns. Varför inte bara njuta av varenda sekund? Att göra sitt liv till ett utdrag ur en bok som en enda lång kärleksförklaring och något älskvärt, något att njuta av. Tiden är knapp, och ibland vill jag knappt sova för att inte sova bort livet. Allt är verkligen vad man gör det till, så är det. Så fattas det alltid något, men å andra sidan så ska man akta sig för vad man önskar.

Jag saknar Johanna - hon är alldeles för långt borta i Kalmar.. Ibland är det konstigt hur sällan man tar sig tid till att ses och ibland undrar jag vad som är i vägen för mig. Jag saknar ju verkligen den glada pricken hur mycket som helst, tror faktiskt att jag snart bara packar ner lite i en väska och ger mig iväg till centralstationen och köper mig en biljett til Kalmar, låter inte helt otänkbart..

Jag saknar sommaren också, bekymmerslösa tider då saker bara var. Jag kom och tänka på så mycket nu när vårvädret är här. Jag kom och tänka på mig, Klasse och Ahlgrens bilar i Humlan. På när jag och Mickis sov på balkongen, eller när Jesper och Robin febrilt stod utanför Mickis port och ropade på oss. Långpromenader längst vattnet. Kvällsfika på Albie. Ändlösa nätter. Gotland. Lata dagar på mormors herrgård. Solnedgångar på landet. Vi på omslaget i afrikans kvällspress. Ayia Napa. Jag kom och tänka på allt sånt där som bara får en att le av lycka!

ETT ETT TRE, precis så många dagar är det kvar tills jag flyttar till USA. Jag knappt förstå att det är sant, men det är det. Knappt hundratio dagar, det känns som hundra, men egentligen är det väldigt snart. Jag kommer sakna er alla så mycket att ni knappt kan förstå, jag gör det inte ens själv. Men det är mitt hjärtas sorg att jag ska lämna er, men det är samtidigt mitt hjärtas längtan som tar mig dit.




'How did it end up like this, it was only a kiss - only a kiss'